... så var det dags - det jag väntat på men det jag trodde jag skulle slippa. Med drygt 100 unika besökare per dag, så var det kanske inte mer än väntat, kommentarer som inte godkänns av mig. Otrevliga/opassande kommentarer som inte hör hemma här.

Det blev ett av mina inlägg från gårdagen som fick bli raderat, och därmed tillhörande kommentarer.

Vad är då syftet med min blogg? Började blogga förra sommaren, och syftet var att visa delar hur mitt liv ser ut, och det vill jag göra idag också - mitt liv, varken mer eller mindre glamoröst, bara mitt liv!

Visst ska man ta det med en nypa salt, för alla livets små karameller eller orosmoln är inte tillgängliga för Wida Wilda Wärlden.

Jag började blogga i fjol sommar när livet gjorde allt annat än log åt mig. Den person jag litade som mest på, visade sig vara min värsta fiende, och den förlusten och insikten var mitt livs största svek någonsin, även idag...

Under den tiden fortsatte jag min resa med att jobba med mig själv, det var bara upp till mig att acceptera hur mycket denna person skulle få påverka mitt liv.

Jag åt inte...

Jag log inte...

Jag skrattade inte...

Min kropp orkade inte...

Jag fanns inte...

... jag tog ansvar för mitt egna liv och gjorde det jag var tvungen att göra för att komma tillbaka till livet och den värld som faktiskt fanns där. Med en underbar omgivning så gick det sakta men säkert att komma tillbaka till ett drägligt liv, där jag själv spelade huvudrollen.

Jag fattade några obekväma beslut, tog ansvar för dessa handlingar och tog ansvar för mitt egna mående.

Tanken med min blogg (som jag också vet att många gillar) är att bjuda in er på den resan, för den är inte riktigt avklarad, och jag vill aldrig att den blir avklarad.

Resan handlar om mitt liv, de olika delarna som bidrar till det liv jag vill leva nu, idag och imorgon.

Det blir öppenhjärtligt och moget allt som oftast, men ibland är det förbannat ytligt också - det är charmen med mitt liv! Ibland handlar det om att våga förlora fotvästet, att tordas lita på det som kallas kärlek, att fortsätta tro på sig själv... men ibland är det brandbilar och annat ögongodis, vaniljsex och  bh-modeller, men det är väl just så livet är?

... så ni som inte har annat för er än att skriva dumma kommentarer, ni gör er icke besvär!

 

A.T

11 september 2007 11:05

Tråkigt att du råkat ut för baksidan av bloggandet...... hoppas du inte slutar för det är alltid lika trevligt att läsa om ditt liv du skriver bra. Fastän man inte känner dig så ser man en tjej med en attityd som finns där. Det känns mellan raderna.

 

Stina

11 september 2007 11:11

Mmmmmmm, jag gillar din blogg ja´! :0) Det har blivit en liten vana att gå in här o kika o kommentera ibland;0)
Å´livet är upp&ner, ömsom vin ömsom vatten...å bubbel för vissa under stundom;0) Att skriva av sig sorg och frustration är effektivt och att sen få feedback på bloggen, gör kanske livet något lättare att förstå just när det är "vatten" som bjuds.
Visst brukar man säga att "vatten är livets källa"...och tänker man så, så kan man ju också begripa att det är ur den källan man hämtar insikter och får kraft att komma upp till ytan igen. Så fortsätt du Marre att bjuda oss bloggläsare på go´saker...ibland surt, iband sött, ibland salt...och ibland något med vanilj;0)
Kramen...

 

Figgelito

11 september 2007 13:35

Du har ju gjort en fantastisk resa på alla plan. VAR STOLT! Vilken insikt, mognad, acceptans, vilja, envishet, mod, självförverkligande. Mycket få personer som har det du har - ÖPPNA ÖGONEN FÖR TUSAN!

Jag har ringt dig sedan lunchtid, men får inget svar. SVARA!

 

Sten

11 september 2007 15:05

Vad trist (minst sagt...) att du fick sådan respons på din blogg igår att du valde att ta bort de båda bilderna, det du skrivit till bilderna och kommentarerna du fick... jag gissar det var någon eller några (ingen nämnd, ingen glömmd) som kanske inte "klarade av" att se den övre av de två bilderna... och då kan man ju tycka att de helt enkelt skulle ha låtit bli att titta och skriva något... men det tycker jag säger _allt_ om de, och _inget_ om dig.

Kram till dig tjejen, och massor av varm omtanke!

 

Sten... igen ;-)

11 september 2007 15:20

Vad rart av dig att vi får vara med på din "resa"... på "första klassbiljett" till och med ;-). Och du... fortsätt skriva om brandbilar, bilköparplaner, läckra maträtter, möten... _din_ blogg är ju i alla lägen _din_ blogg, där ingen annan än du bestämmer vilka bilder och vilken text som ska vara med. Men jag förstår massor att du inte lär lägga ut de där båda borttagna bilderna igen.

 

Helene

11 september 2007 15:52

Vad bedrövligt..herregud, var ju en kul grej, ingen invit liksom..jaja nu får vi sluta ta kort på klyftan..

 

Miniu svarar

11 september 2007 18:25

Låter absolut inte de äckliga jävlarna vinna, här ska det fortsätta bloggas, och ni som bloggläsare ska få hela smakpaletten, inklusive vanilj!

Thanks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...