Slog upp mina gröna imorse, strax efter klockan 10. På en gång när de gröna öppnades kände jag denna förbannade maktlöshet som inkräktat mitt liv sedan några veckor. Blinkade några gånger, kände efter hur mysigt jag låg i sängen, hur gott jag sovit, hur trevligt jag haft igår och hur fint jag har det, ändå fanns maktlösheten kvar.

Jag, om någon, borde verkligen veta att livet blir vad man gör det till. Jag bör inte känna någon som helst maktlöshet, jag bör känna att jag kan påverka allt som jag låter hända i mitt.

Jag har vänner som verkligen bryr sig om mig, vänner som stöttar och peppar när jag behöver, som kommer med överlevnadskit när allt rasat samman, vänner som vet när det är dags för en afterwork mitt i veckan, vänner som vet när det är dags för en tjejsnacksstund i hemmet eller runt motionsspåret. Igår kom Figge och verkligen gjorde en vänskapsinsats a´la Deluxe. Jag fattar inte hur du pallade det igår Figge, sitta bredvid mig, äta ost och dricka vin, torka tårarna samtidigt som du har känslor kvar för mig. Jag vet vad du helst av allt skulle vilja, men av respekt för mig och mina känslor gjorde du det finaste du kunde göra, det kallas vänskap det!

Jag har ett bra jobb, visst tvekar jag ibland när jag känner att dagens arbetstimmar inte räcker till, eller när jag känner att jag inte räcker till i ledarskapet.

Jag har en familj som finns där för mig. En mamma som skulle gå genom eld för min skull, som gör allt för att det ska bli så bra det kan för mig. Tack mammie för att du finns, och har gett mig förutsättningarna för att kunna skapa mitt egna liv.

Jag har en kropp som är frisk, en stark kropp som mår bra och som jag underhåller. Jag har en kropp som väldigt tydligt ger mig varningssignaler när livet snurrar lite för snabbt - tack!

Jag har den ekonomiska möjligeten att till största del att leva det liv jag vill leva. Att åka på solsemester när vintern härjar som värst här, att kunna gå på restaurang när vi vill det, att kunna klippa mig när jag vill, gå på massage när jag vill, köpa de kläder och skor jag vill. Jag har möjlighet att utrusta livet med små guldkanter som kallas vardagslyx.

Jag har ett liv jag trivs med, ett liv jag kämpat med att bygga upp, ett liv många skulle vilja leva...

... så jag kanske ska sluta känna mig så där maktlös och istället börja leva att det liv jag har?

Jag har ingen båt...

Jag har ingen cab...

Jag har ingen sommarstuga på Skatan...

Jag har ingen Kitchen Aid mixer...

... men jag har mitt liv, ett liv som jag gillar allt som oftast!

( och by the way så känns inte allt detta materiella så ouppnåeligt heller, skam den som ger sig... och jag ger mig inte i första taget! )

Kanske märks det att jag just nu jobbar med min personliga utveckling. En investering i sig själv och rekommenderas skarpt till alla och en var, och inte vara någon åtgärd när livet visar sig från sämsta sida.

Det heter just utveckling och jag hoppas att den maktlöshet jag känner nu är ett tecken på att det är utveckling som sker, och att maktlösheten lämnar mig, försvinner och aldrig mer kommer tillbaka - aldrig mer...

 

BLomst

15 september 2007 13:37

Sterk - og bra lesning! Du har innsikt, jente.

Hva man BØR føle (känna) står ikke alltid i samsvar med dét man VIRKELIG føler... Usj. Det skal ikke være lett.

Selv er jeg alltid i personlig utvikling. Det kan gjøre vondt iblant; å ikke stå stille (;

Ha en fin helg!

http://blomst.bloggagratis.se

 

Figgelito

15 september 2007 17:40

Du har svaret själv, du har ingen som helst anledning till att känna dig maktlös.

Däremot har du fått mig att återigen förstå vad det är hos dig som gör dig unik - din styrka.
Och på frågan hur jag klarade av att låta dig vara igår är svaret av respekt till dig. Du förtjänar all respekt här i världen.
Du fångade mitt hjärta och jag har inte släppt det, men jag måste acceptera att ditt hjärta inte alltid blir en del av mig.
Nu blev jag poetisk men det bjuder jag på efter en dag av journalarbete i arkivet.

 

Anonym smygläsare

15 september 2007 23:18

Jag gluttar in här ibland och det är alltid lika kloka ord du skriver ner på ett snyggt sätt. Idag fick du mig att skriva en kommentar också.
Vacker läsning.

 

Miniu svarar

15 september 2007 23:47

BLomst; tack för det!

Figge; tack du med!

Anonym smygläsare; välkommen tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...