Kalla mig rabiat, rättvisekämpe, obstinat, bångstyrig eller vad ni vill, men idag sa jag någonting som tydligen bet rätt rejält men som vanligt står jag för varenda ord.

"Allt för många är desperata i detta samhälle" och nog är det så. Detta känns aktuellt för mig på många olika sätt. Dels ser jag folk i min omgivning, både privat och yrkesmässigt (japp, många relationsproblem vi har att göra med på jobbet) som stannar kvar i relationer som dom inte alls mår bra av, eller ännu värre, går in i relationer i ren desperation. Dels har jag erfarenhet av det också, hur präktig och hur ordentlig jag än är, så gjorde jag ett ordentligt felsteg i sommar, trodde jag mött kärleken men min kropp skrek tydligen efter en kropp - ingenting annat! Nej, skrek gjorde den inte, men den uppskattade en kropp, så kanske jag ska säga. Men att säga att jag mötte kärleken är att ta i, kommer aldrig säga nämna kärleken när jag pratar om det som skedde.

Min absoluta uppfattning när det gäller kärlek och relationer är att det är stakt kopplat till självkänsla. Att känna sig själv är en förutsättning för att kunna utveckla sin självkänsla. Man måste tycka om sig själv för att kunna tycka om någon annan, och kunna dela med sitt hjärta till någon annan.

Jag tycker mig se väldigt många som helt desperat hoppar in i en relation för att man är kär i kärleken istället för i personen i fråga. Jag kallar det att vara desperat. Och som Anneli sa idag vid middagsbordet; "då är det bättre man köper en barbara - en pippdocka" och jag kan inte annat än att hålla med. Det är så beklämmande att se folk som inte delar några som helst värderingar eller grundstenar, men ändå väljer att leva tillsammans i tron om att det kommer att fungera. Hur blind får man vara? Älskar man sig själv om då?  Kan man kliva upp varje morgon och se sig i spegeln och försvara det liv man lever? Kan man då dela det mest intima som finns att dela med någon, utan att känna sig äcklad? Jag hävdar i allafall bestämt att det är just då man är i kär i kärleken...

Kan man leva i en relation utan att dela värderingar?

Kan man leva i en relation utan att dela några gemensamma intressen?

Kan man leva i en relation där man har olika livsåskådningar?

 Jag syftar inte på One Night Stands eller KnullKompisar, för där är just syftet att inte blanda in känslor, där är det bara kropp som gäller!

Kalla mig fröken präktig eller vad ni vill, jag är van! ... men vad är det med folket som ger upp och blir desperata?

Är det så tråkigt visa respekt för sig själv genom att inte vara desperat?

 

~M~

16 september 2007 21:48

Jag håller med dig alldeles fullständigt.

Jag anser inte att det är en sund relation
om man inte delar grundvärderingarna, om man
inte har något enda gemensamt intresse, eller
inte har någotsånär lika livsåskådningar.
Jag tror att det lätt skiter sig då.
Men vissa vill så gärna hitta den där stora
kärleken, att de i ren desperation tar första
bästa och höjer den till skyarna.. för att de
så gärna VILL att det ska vara så bra..
Men hur mår man inuti då, egentligen?
Alltför många stannar kvar i dåliga relationer.

Qram!

 

Figgelito

16 september 2007 21:55

Ett av dina bästa inlägg!

Som kille kan jag säga att det är otroligt sexigt med kvinnor som tänker som dig!

Man ska också beakta att önskelistan ibland blir orealistisk och där tror jag att du ska se upp lite, med dina höga krav på dig själv och på andra.

Att det är kopplat till självkänsla är självklart, därför tror och vet jag att när du möter kärleken så är gör du det på riktigt!
Den dagen får jag svälja mitt ego och gratulera, främst till den man som lyckas fånga dig!!!!!

 

Sten

16 september 2007 22:21

Jaa du... jag vet relationer där det enda gemensamma har varit just "supa och knulla" och sedan inget mer. Och vilken livskvalitet ger sådant... sådant handlar ju inte alls om respekt, varken för partnern eller för en själv. Bara om snabb ytlig tillfredsställelse... gott att veta att du är och förblir "i andra änden av skalan".

 

Miniu svarar

16 september 2007 22:25

Figge; så du tycker också det är sexigt med folk som står för sina åsikter? då är vi två! ;) (visste ju att du tycker det)

Sen ska vi säga att det absolut inte handlar om mig, så hur mitt kärleksliv kommer se ut i framtiden kan vi nog bara se i stjärnorna, men jag lovar att fila på önskelistan, fast det känns som att jag har råd att vara kräsen ett tag till, och det tänker jag vara!

 

Stina

17 september 2007 08:18

Pang!!! Där slog du huvudet på spiken tjejen och jag kan inte annat än att lyfta på hatten & gratulera till den kloka insikten! Behåll den och håll den up-to-date, eftersom den är en MYCKET viktig bit att komma ihåg när känslorna rusar iväg med en. Då blir man nämligen både blind och döv som bekant. Man ser inte ev fallgropar hos Prince Charming, som antagligen även han gör sitt bästa för att mörka sina sämsta sidor.(eller visa sina goda, välj själv!)
Sen att självkänslan (tyvärr!) är en färskvara som kan komma & gå under livets olika skeden är det mest ironiska och irriterande jag vet just nu;0( Som coachen Mia Törnblom påpekar så är det som med kondition, man måste hålla igång och jobba med sin självkänsla för att hålla den i trim. Så DET är typ det man får hålla på med sen om prinsrackar´n inte håller måttet!;0)

Det jag pratar om är ju dock en vinkling av det du tar upp i bloggen, för det är en annan femma att ge upp o blotta strupen och att låta folk trampa på en...och kalla DET kärlek. Alla är helt klart värda bättre! MYCKET bättre!
Over & out!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...