Ikväll stod kampen mellan Swartling v/s Skatan, Skatan segrade. På med lite ledigare kläder, håret upp i tofs och bums iväg till Skatan!

Behövde andas, behövde vara, behövde få vara själv med mina tankar, och jag kände att jag ville vara på en av de vackraste platserna som finns – då blev det Skatan.

Jobbar extremt mycket med mig själv nu, och då var denna kvällsstund verkligen balsam för själen. Trodde jag skulle kunna smyga runt där helt anonymt, behöver jag säga att hela Sundsvall kommer veta att jag var ute på Skatan ikväll… denna lilla ankdamm.

Det var skogen & jag, vattnet & jag, tankarna & jag…

På vägen hem brast det igen, det var bara till att stanna bilen när jag passerat Björn och Vikarbodarna. Översvämning i ögat…och då är det svårt att köra – hur fokuserad man än är. Ägnade några minuter åt att bara känna efter vilka tankar som orsakade denna översvämning som inte verkade vilja ta slut, och det var ingen rolig insikt. Men insikter berikar, och idag somnar jag med ytterligare en insikt.

Trodde jag var starkare än så, vet att jag är starkare än så, men inte just där och inte just då…

Tankarna som utvecklar gör just nu mest bara ont, och biter sig fast i mitt lite sargade hjärta. Ett hjärta som slår och som finns, men som inte är öppet för alla…

 

A.T

18 september 2007 21:33

Du skriver vackert och jag tror det är bra att man låter sig vara svag ibland. Jag läser din blogg flera gånger varje dag och gillar mixen allvar och djup med det glatta och vardagliga. Önskar att du fortsätter med det.

 

Lotta

18 september 2007 21:38

Du verkar ha haft det härligt, vilka fina naturbilder. Stora kramar till dig vännen.

 

Figgelito

18 september 2007 21:46

Trevlig kväll du haft.
Ankdamm är bara förnamnet på Sundsvall. Vad gör det att alla vet att du var där ute?! Du vill ju bo där!!!!!
Du har några missade samtal på din mobil.

 

Miniu

18 september 2007 22:10

A.T; det är just det som är livet, både det allvarliga och det vardagligt lätt. Välkommen tillbaka!

Figge; Såg det, men jag orkar inte nu, för du jobbar väl?

 

Stina

19 september 2007 11:21

Skickar en go´kram till dig! Du vet var jag finns...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...