Ingrid

3 november 2007 17:01

Vi har oxå varit på kyrkogården idag och tänt ljus för nära och kära.
Jag lovar att när din dag kommer med barn och barnvagn ska jag påminna dig, hedersord.
För övrigt så håller jag med dig om det mesta men dock inte IKEA, tycker det kan vara trevligt om man hittar dagar när inte alla andra är där och det brukar jag göra.
Kramen

Stina

3 november 2007 17:36

Dagens blogg var verkligen en skön mix av livet!:0)
Jag håller helt och fullt med om att vi ska hålla fast vid traditionen att smycka våra gravar och tänka lite extra på våra nära & kära som vi har förlorat. Jag försöker få mina söner att förstå att Allhelgonahelgen står för mer än bara "bus eller godis" och att morfar Berndt ska ha ett tänt ljus på graven.
Å´du Marre: Man behöver(!) inte gå omkring i mysbrallor och hårtofs bara för att man fött barn...men många av oss vanliga dödliga insåg efter barnens ankomst att vi samtidigt hade drabbats av fukt i garderoben, iiiiiiiinga brallor utan bekväm stretch passade nämligen den nya kroppen;0)...och sen efter förlossning nr 2 hade man dessutom ett svullet & ömt ärr på magen. (Fy för nytvättade, hårda jeans!)
Sen vill jag försvara & förklara hårtofsen en aning oxå;0)...föräldrapenningen tillåter inga större utsvävningar och att klippa, färga & slinga håret på salong blir en lyx som man skär ner på och man vill heller inte använda så mycket hårspray o andra stylingprodukter...man ska ju ha det lilla pyret snusandes i kalufsen. Å´att hormonerna påverkar hårets kvalité vet väl alla ;0) ...och jag glömde visst att nämna att håret formligen rasar av när man ammar!
Sen det där med "egen tid" blir det lite si och så med efter att man blivit mamma, men se till att skaffa en karl som förstår vikten av detta och beställ en unge som låter dig sova på nätterna, så ska du se att det ordnar sig tjejen!
Men jag lovar att jag ska säga till dig om det kommer en dag när du behöver påminnas om att hyfsa till dig en aning före shoppingrundan:0)
Kramen...

Malin Z

3 november 2007 19:08

Oj, måste bara kommentera även detta inlägg... Ni skulle ha varit med oss på kyrkogården i vår stad nu ikväll. Är nyss hemkomna. Smärre trafikkaos då det var sååå mycket folk, massor av härliga ljus när man tittade ut över kyrkogården (som jag skrev tidigare så har vi ingen snö så det är verkligen mörkt) och vid minneslunden så fanns inte mycket plats kvar för ytterligare ljus... Det var jättefint! Fanns även tält där det serverades kaffe och bulle för småfrusna.

Jag älskar mitt liv som mamma, men till viss gräns. Trivdes inte när jag inte var mig själv under småbarnsåren så därför blev det inte fler barn... egoistiskt tycker säkert många... och jag vill ha tid för egentid också utan att ha dåligt samvete.
Och jag håller med Stina ovan att man måste "skaffa" sig "rätt" karl - det har jag :-)

Sten

3 november 2007 19:44

Miniu _förfalla_ ??!! Nääää... den dagen det händer går det 25 torsdagar på en vecka...

Jag hoppas massor att du har fin Alla helgona-helg. Själv har jag inte någon sådan där "tända ljus på grav"-tradition. Jag är säkert väldigt "otro"-lig på ett sätt nu, men jag tänker om sådant att "min pappa och mormor och min styvfar är ju inte på kyrkogården, så då vill jag inte fara dit" (ett trettiotal mil till där pappa och styvfar är begravda, och mormor är begravd i en stad i Skåne. Men jag tänker ofta på de, mycket oftare än bara då det är Alla helgons dag. Alla de betyder massor (och utan min mormor och pappa skulle jag ju inte ens varit född och jag hoppas jag en dag får träffa de "på riktigt" igen, var de nu är någonstans... det ska bli spännande att se!

Massor av varm omtanke till dig!

Av Sten

Figgelito

3 november 2007 21:13

Du kommer bli en av de patienter jag möter som när värkarna tilltagit och vattnet gått, ställer sig i duschen och tar bort allt kroppshår för att vi vårdpersonal ska "slippa" skåda något. Du kommer vara den patient som vid utskrivningssamtalet har ett hår som skiner, hy som glänser, en extra diamantprydd ring på fingret som en gåva av den man som blivit pappa, Mulberry-väskan packad med de mest genomtänkta som detaljer som ett nytt liv kan behöva. Du behöver aldrig oroa dig för att vara nedgången eller förfallen. I huvudstaden finns det ett begrepp som heter Lattemammor och du kommer bli Norrlands motsvarighet till det minst.
Däremot inte sagt att du blir en dålig mamma för det, du kommer klara den uppgiften galant. Som de andra skriver så gäller det bara att hitta rätt karl, och jag har önskat dig all lycka i det.
Det kommer bli någon lycklig sate som får fånga ditt hjärta och det är bara för mig att gratulera!