Då sitter man här i ottan, i väntan på taxin för färd till Midlanda och därefter Arlanda med slutdestination Västerås. En lunch på Arlanda med Ingrid ska hinnas med och ikväll blir det också en middag med vin och Ingrid!

Natten var inte direkt den bästa. Brukar alltid sova jättegott efter träningspass, men inte i natt. Låg naturligtvis och tänkte på gårdagens händelser. Kanske gick den ledsna känslan i hjärtat över, och jag tror att det var mer frustration, förbannelse och ilska - och det är bra, ur ilskan finns det mycket kraft och styrka. Kraft och styrka - behöver jag verkligen mer av dessa? Är dessutom förbannad på mig själv för att jag låter något sådant påverka mig och förstöra min nattsömn, men jag kan inte påverka det. Än har jag inte blivit den där gåsen där allt bara rinner av - vill jag verkligen bli det?

I dag ska jag ha ett planeringssamtal med min tf chef, och jag känner mig helt likgiltlig inför det, en ganska härlig känsla när jag tänker efter.

Den rosenröda storyn av hur jag har det på jobbet, ska jag nog bytas ut mot en mer verklighetsbaserad version. Känns som en bra strategi...

Gårdagskvällens träningspass med världens bästa lillkusin var riktigt härligt. Passet var helt ok för att vara ett ersättnigspass. Det var också det ett pulspass som bjöd på en hel del syretoppar. Som vanligt blev det en stund på gymmet och lite girltalk. Igår avklarades ämnen som det ultimata preventivmedlet (finns det egentligen), vad som skulle hända med kroppen om man inte fick ha sex på 28 år, gnisslande pojkvänner i sängen, ögoncandy och annat som hör livet till. Blev vi något klokare Anneli? Jo, vi kunde nog båda två konstatera att candyt som inte var där, han som har en blick man egentligen inte ska gilla, nog var saknad av oss ändå...

På torsdag fortsätter girltalket, alltid lär jag mig något och alltid lär Anneli sig något. Puss på dig älskade lillkusin, du förgyller mina måndagskvällar...