Så där ja, då börjar det likna vanliga hederliga måndagar. Hårt jobb, snabbt hem och i väg på pulsträning och gym!

Laddad till tänderna efter min frånvaro.

Uppvärmningen gick bra...

... på pulsökningen smäller det till i högra vaden och satan i gatan vad det gör ont. Muskelbristningen i vaden var tydligen inte alls läkt. Lyckades dock genomföra passet ändå. Känns som att bristningen sitter längre in i muskelfästet, så det gick att ta sig igenom passet ändå. En stund på gymmet, jepp Anneli, allt var sig likt, ögongodiset med!

Kändes som att kroppen hade klarat min två veckors långa frånvaro perfekt, förhoppningsvis är det aminosyrorna som gjorde att jag upplevde styrkan i kroppen. Pulstopparna gick perfekt och styrkan och syreupptagningen likaså. Nu är det bara att hoppas att vaden inte sätter några som helst käppar i hjulet för fortsatta träningen.

Hem, bums i duschen och nu sitter man här och väntar på att Cityakuten ska börja, så jag får byta fokus från mitt liv en stund. En smoothie som dagen till ära inte innehåller pulver, bara frukt!

Känner mig härligt genomtränad i hela kroppen, inklusive de muskler jag inte skulle träna som biceps, triceps, kappmuskel, axlarna, nacken och bröstmusklerna... men det är ju såååå svårt att låta bli!

 Behöver verkligen dessa endorfiner som träningen sätter igång och nu måste jag hålla mig frisk och oskadad så jag kommer tillbaka och kan göra igen, för träningen är livsviktig för mig!

En härlig dag. Mycket på jobbet, men det är ju så jag vill ha det. Det är i lagom kaos jag trivs som bäst, där strukturen ändå finns kvar men allt inte står skrivet i stjärnorna. Där är jag bäst, där kommer min kvalitet fram!

Imorgonbitti påbörjar jag kampen mot att minska ner mina komptimmar som är tresiffriga till antalet. Imorgon blir det en härlig sovmorgon och en start på jobbet efter lunch, en lunch som ska intas med Titti!

Natti önskas det från ett Högre Höjder där månen lyser riktigt skarpt idag!

... och mina gröna är pigga och glada efter en god natts sömn, äntligen känns det som att sömnen börjar bli bättre.

Nu ska jag äntligen börja träna igen, så då borde det ju gå åt rätt håll. Idag är det comeback (fy fan vad jag hatar det ordet) på pulspasset och sedan blir det ett kärt återseende på gymmet. Endera går det käpprätt åt helvete på träningen efter två hela veckors total inaktivitetet, eller så går det över förväntan och kroppen har behövt vilan och aminosyrorna har gjort sitt jobb. Jag hoppas självfallet på det sista!

Dags att ta sig an lite hårt arbete, en projekttavla, faktureringsunderlag, statistik, projektplanering, resebokningar och alltmänt göromål står på agendan idag.

En helt vanlig dag alltså... förrutom att jag faktiskt inte haft ett enda samtal ännu, och klockan närmar sig halv elva på förmiddagen, och det har inte hänt på månader.

Omväxling förnöjer!