Sitter här och försöker jobba med affärsplanen men det går ju så tungt. Försöker vara kreativ i skrivandet och i tänkandet samtidigt som jag försöker äta något som kan liknas vid middag. Ciabatta med parmaskinka och taleggio, och ett glas rött - är det middag?

Kom på att jag måste blogga om en sak, för att få främst min älskade lill-kusins åsikt på det. Anneli, I miss you... jättemycket!

Hur som helst, idag var ju ute på fältet, och hade mina uppföljningar i en av våra utbildningar. Detta var sista uppföljningen och jag brukar alltid stämma av mot de mål som är uppsatta och försöka blicka framåt.

Vi satt där i godan ro i trepartssamtal och det hela avlöpte väldigt bra. Tjejen går ut i jobb och allt är frid och fröjd, lovord och hyllningar i all ära, jag tackar givetvis för dom, men det viktigaste för mig är att jag på något sätt kunna bidraga med att få ut denna personen i arbete.

Samtalet börjar avrundas och jag frågar arbetsgivaren om han såg några förbättringsområden inför nästa start. Jag ser att tjejen tittar liiiite väl på mig medan jag försöker vara koncentrerad och engagerad i svaret.

Hon tittar inte i ögonen, hon tittar längre ner, på halsen mot urringningen, läääänge!

Helt plötsligt så bara kommer det ur henne:

- Du gillar bling bling va?

- Hmmm, vad menar du?, svarar jag lite tagen på sängen så där

- Du har 35 diamanter på dig idag, det är väl bling bling. 24 på halsbandet, 1 i ringen, 2 i öronen och 8 i klockan

Så Anneli; är diamanter verkligen bling bling? Jag är lite allegrisk mot det ordet, men nu vill jag veta - är det verkligen bling bling?

Jobbar frenektiskt med denna affärsplan som ska presenteras på ledningsgruppsmötet i nästa vecka. Jag gillar att involvera personalen i det arbetet, det är ju vi tillsammans som ska göra resan mot att utveckla verksamheten. Grejen är den... att 4 av 5 medarbetare är totalt nya och har ingen som helst aning om vilka verksamhetsområden som ens finns, och ännu mindre hur vi kan utveckla dessa.

På måndag em har vi avsatt tid för detta affärsplanearbete men jag har avsatt hela helgen för att jobba med den och försöka vara strategisk.

Känns som att det blir en helg med pyjamas, lap-top och sängen i en vacker kombination.

Jag gillar att jobba strategiskt, är allt som oftast en strateg, men detta arbete är allt annat än strategiskt.

Ni som vet var jag jobbar känner ju till arbetsgivaren, och vet vilken väldigt flexibel marknad vi verkar inom. Jag gör gärna en affärsplan, om jag bara vet förutsättningarna. Jag vet inte alls hur min verksamhet ska se ut efter jul.

Då är det extremt lätt att tänka framåt... tro mig!

Så det affärsplanearbetet jag bör ägna mig åt känns som att kasta en tärning och se vad framtiden har att erbjuda.

1 poäng - vi går tillbaka till 1,5 tjänster och då finns ingen tid för utveckling

2 poäng - vi utvecklar jobbförmedlingen

3 poäng - vi börjar med ett nytt marknadsområde - rehab.

4 poäng - vi börjar att inta den privata marknaden

5 poäng - vi gör en kombination av detta och utökar styrkan

6 poäng - jag ger upp

Så gott folk - någon som känner för att hjälpa till med lite affärsplanearbete? Greppa en tärning, kasta och se!

Svårare än så är det inte!

Fick några ord med koncern-bossen idag och det var väldigt skönt att höra hans röst. Han är en fantastisk ledare och en förebild för mig rent yrkesmässigt! Hade förmånen att ha honom som mentor förra hösten, fantastiskt... Lite lättare blev det att ta sig an affärsplanearbetet när jag fick prata med honom, men ändå lockar städning, strykning och plock mer ikväll! Hur kan det komma sig?