Tanken på att låsa bloggen, stänga, radera, flytta... idag har jag funderat mycket på det också.

Beslutade mig dock för att låta den vara kvar, för det är just MIN resa det handlar om. Min utveckling, både den privata och min yrkesmässiga utveckling. Jag vill aldrig någonsin sluta utvecklas, och det är just det mitt bloggande handlar om.

Däremot har jag tagit bort ett inlägg som skrevs, eftersom det lett till ett stort förödande missförstånd.

Min mentor i detta, sa att jag skulle behålla inlägget eftersom jag står för varenda ord i allt som är skrivet och sagt - det är och kommer alltid att vara min uppfattning.

Jag fattade ändå beslutet att ta bort det, eftersom det tydligen fick några personer att reagera starkt.

Vid missförstånd reagerar man tydligen olika, och jag är väl förbannat dum som tror att det finns fler folk än mig som törs stå upp och verkligen konfrontera. Om någon tycker att det jag skriver är fel så vill jag gärna att det tas upp med mig och inte att man gör en höna av en fjäder, som dessutom är ett fatalt missförstånd. Ärlighet och uppriktighet är något som ligger mig varmt om hjärtat.

Tänker inte gå in på fler detaljer än så, mer än att denna natt, dag, eftermiddag och kväll verkligen har fått mig att inse ett och annat. Tack o lov har jag haft kompetent och förstående folk nära mig nästan hela dagen. På flygbussen och flyget hem var jag däremot ensam med mina tankar kring det inträffade och det var väldigt skönt det också, att låta tårarna få rinna i ensamhet, det kunde jag ju inte låta dom göra på ledningsgruppsmötet i Västerås, även om Ingrid fick se ett och annat!

Även jag har ett hjärta, fastän jag upplevs som den starka som kan ta det mesta. Visst är det så, jag tar ett och annat och jag är övertygad om att det kommer något gott ur detta också, det är min grunduppfattning.

Däremot hindrar det inte mig att idag känna att det är alldeles för stor påfrestning på hjärtat.

Jag har fått råd och förslag på hur jag ska gå vidare med det inträffade. Det kommer att bli konsekvenser, både kortsiktiga och långsiktiga.

De kortsiktiga kommer innebära att jag tänker ta ett break från jobbet på ett tag för att fokusera på mig själv. När jag känner mig kränkt, sårad, misstrodd och framförallt så fruktansvärt illa behandlad, då ska man inte längre vara kvar i verksamheten, det blir en omöjlighet. Under mitt break ska jag verkligen fokusera på mig själv och tänka igenom situationen och vad det kommer få för konsekvenser för mig på lång sikt.

En väldigt klok person sa till mig så här idag; "Jag ser att du kämpar, jag förstår att du kämpar, men ibland måste man ställa sig frågan vad man kämpar för, och om man verkligen inte ska fokusera på sin hälsa istället".

Jag vägrar ge upp, så är det bara!

... däremot sliter jag ont, och det gör ont, hiskeligt ont när man blir behandlad så här, hur starkt jag än är...

Det är väl lite av de tankarna jag ska använda mitt break till, ta ett långsiktigt beslut.

Missförstånd kommer alltid att finnas så länge mänskligheten finns, och det går att reda ut, däremot är jag fruktansvärt besviken på hur situationen har hanterats, och den besvikelsen kommer inte lägga sig i första taget...