På Högre Höjder myser jag i fulla muggar idag.

Planerna var en vinterpromenad, bakning av saffranslängder med vitchoklad, filmtittande, middagslagning inklusive vin!

Om jag planerar något - så genomför jag det också, så även idag!

Andningen har landat i magen, och det var inga som helst problem att ligga i soffan och titta på en film medan saffranslängderna gräddades. Huset upplyst av massor av ljus och musikanläggningen spelar härliga toner.

Pratade med mormor idag och hon ville att jag skulle komma över på middag, men jag sa nej, jag bjuder över henne på middag imorgon istället och hennes lycka var gjord.

Kan det vara taktilmassagen som börjar verka redan? ... eller är det kanske bara ett önsketänkande?

Ikväll ska jag fortsätta springa runt i mina rosa mjukisbyxor, håret uppsatt, totalt naturell, dricka vin och snart börja ordna lite detaljer till majskycklingen som nu tillagas i ugnen med persillade... gott gott!

Stina gav mig i uppdrag att mysa åt henne också, och jag har myst så det räcker och blivit över idag, så jag myser åt dig också... du behöver det!

Igår på träningen greppade min älskade Anneli tag i min iPod och typ gav mig världens idiotförklaring över mina musikval. Bort med balladerna och vips rattade hon in Work that Body.

Okej, min iPod i all ära, men där ryms det musik för alla tillfällen. Jag erkänner att balladerna kanske inte är de bästa på ett löpband, men när man kämpar med triceps kan det funka rätt bra!

Hur som helst, nu sitter jag här och försöker ladda in lite ny musik i iPoden, och då blev det Peter Le Marcs nya album. Nu är ju jag lite förälskad i honom redan innan, men detta album är något helt fantastiskt.

Så ni som älskar Le Marc - ni har en upplevelse och se fram emot.

... och jag har en upplevelse på 59 minuter att ta del av när jag ska ut och pussa på vintersolen i ett minusgradigt Sundsvall!

Fredagskvällarna efter en hel arbetsvecka som för min del alltid är fullsmetad med möten från måndag till fredag, träningar och hus att ta hand om - så ska fredagskvällarna tillbringas i hemmet för att undvika missöden, tro mig!

Figge hade bokat bord till 21, och jag som i vanliga fall är en mat- och sovklocka fick det lite svårt. Trots Malins ihärdiga försök med att jag ska ta en frukt innan, så gick det typ helt åt helvete. Har bara mig själv att skylla. Lunch utan kolhydrater, gymträning, en frukt, ett glas Moet...

Att jag aldrig läääääär mig! Jag som är sååå klok!

Jag vet inte hur många gånger Figge fick höra:

- Alltså jag mår lite konstigt

- Alltså jag mår inte alls bra

- Alltså det känns som om benen inte bär mig

Hur som helst, en jättetrevlig kväll. Men Figge, jag förstår att du flydde stan. Sundsvall är en ankdamm, och vi simmar tyvärr i den. Ibland önskar jag att jag kunde gå ut en helt vanlig kväll, med vem jag vill, och slippa bli igenkänd, bara få vara mig själv för en stund, utan att behöva ha dåligt samvete för att jag inte kände igen några. Vänner och bekanta i all ära, men ibland tror många att jag inte har något privatliv - jag är miss Jobb, ständigt i tjänst. Fråga på ni bara, kan jag inte svara så återkommer jag, att det är lördag eller söndag spelar ingen roll. Jag har dessutom aaaaall tid i världen att lyssna på hur du lever nu. Att mitt sällskap börjar somna vid bordet gör ingenting, för jag har typ inget liv!

Nu är ju situationen lite mer komplicerad eftersom vi har blivit en myndighet, och då kan man inte heja och ha sig hur som helst, för där finns en etisk del och en sekretess att ta hänsyn till. Figge är van den delen, så han hejar aldrig först, han har lärt sig att hantera det problemet.

Tro nu inte kära deltagare, sökande, elever, konsulter, lärare, coacher, projektledare och annat folk, att jag inte tycker det är roligt att höra hur ni har det idag, men ibland, som igår - hade jag tyckt det hade fått varit skönt att få vara bara jag, utan att få frågan vem denne man är, om vart vi ska gå sedan, blandat med konstateranden från senaste utbildningsinsatsen.

Jag lär ha ett och annat att dementera när jag på måndag morgon lämnar gräddhyllan för att ta mig ner på stan och åter bli Miss jobb, skillnaden är att jag då är i tjänst!