It´s over... mitt bloggande alltså!
Ett missförstånd som fick oanade följder. Missförståndet är utrett, kvar står jag med mina känslor, känslor som bara framtiden vet vad det kommer att bli av. Aldrig någonsin trodde jag att människan var så brutalt grym, men det är ytterligare en lärdom jag fått, men den hade jag inget annat önskat än att jag skulle få vara utan.
Önskar att jag kunde vara en gås, där allt bara rann av.
Har många gånger idag av olika personer fått frågan vad som kan göra det bra igen; och jag har inte svaret på det heller. En ursäkt hade räckt långt, mycket långt...
Min blogg förblir kvar, för kanske kommer det en dag där jag vill börja blogga igen, en dag där jag meddelar att jag kanske insett att ett nytt jobb är det enda rätta, en dag där jag meddelar att Högre Höjder har invaderats av våren, en dag då jag och världens bästa Anneli haft roligt, en dag då jag meddelar att livet inte känns så tokigt ändå, en dag då jag meddelar att det återigen fyllts på med champagne och jordgubbar i kylskåpet.
Mitt liv helt enkelt, och det var det som var tanken med bloggen, mina tankar och mitt liv!
När kommer då den dagen? Ja, det vet jag inte, kanske om någon dag, eller någon vecka eller månad...
Som det känns just känner jag bara avsmak till att delge någon min blogg som kan tolkas, och där man sedan väljer att vara grym istället för att stå upp mot mig...
Som alltid finns det något gott som kommer med det onda - och kan jag redan nu se vad som kommer att komma ur det hela - DISTANS!
Frågan är hur jag som personen JAG kommer att vara med distans? Jag vill kunna lita på människor, känna tillit, känna mig trygg i min roll. Kommer jag kunna göra det? Bränt barn skyr elden sägs det...
Tack alla goa människor, familj, vänner, kollegor som ändå står upp och vågar vara dom ni är - ni är fantastiskt underbara.
Tack alla bloggläsare som delar med er era tankar, alltid lika värdefulla att få. Min resa är min resa, men jag är glad att jag kunnat vara en inspiratör till några av er, och jag hoppas att jag kommer tillbaka och fortsätter att vara en inspiratör.
Jag har tagit några dagars break från jobbet och ska ägna mig åt mig själv och mitt mående. Ibland har det under dagens lopp kommit en önskan från mig att jag begått något riktigt konkret fel, då hade detta break blivit lättare, då hade jag kunnat luta mig tillbaka och fundera över vad jag gjort fel och hur jag ska göra för att rätta till felet och förhindra fler felsteg.
Nu är det fel är inte begått, mitt break kommer fyllas med frågor av vad jag ska göra av mina känslor - känslor av kränkning och besvikelse, inte de lättaste känslorna att bära...
Dags att avrunda och åka hem till någon och bara gråta ut. Trots att jag inte gjort annat än att gråtit idag så verkar det finnas tårar kvar. Planen var att gå på restaurang och fira världens bästa lillkusin som fyllt 18 år, som jag inte hunnit fira ännu. Tanken på tapas och rödvin får mig, som inte ens ätit frukost idag, att inse att vi tar det en annan dag. Sorry älskade du!
Vad ska man då avsluta detta inlägg med för klämkäckt litet ord då; jag tror jag tar mitt bloggnamn:
När livet ger dig tusen själ att gråta - visa då att du har tusen själ att le...
Figgelito
29 november 2007 19:41
Jag har ringt dig HELA DAGEN!!!!
Du Skatt, jag kan inte säga något som stoppar den smärta du har. Du kommer inte knäckas av det här det vet jag. DU ÄR STARKARE, MYCKET STARKARE ÄN ATT KNÄCKAS AV DETTA! Det du får ta emot är "the fucking way of life" och där bor det många grymheter. Som framgångsrik och stark kvinna kommer du råka ut för det igen men jag hoppas att du slipper grymheten för den hör inte hemma där.
Tråkigt att du beslutat dig för att lägga bloggen på is, du vet ju själv att vi är många som kommer att sakna din insiktsfulla blogg som även lärt en fullärd man i sina bästa år en hel del. Nu har jag den förmånen att kunna lufta luren och få prata med dig, men jag kommer sakna det skrivna ordet och alla roliga fotografier från det pompiga högre höjder.
Du ville breaka hemma sa du. Vill du att jag ska komma upp? Har jour i natt men sedan är jag ledig till onsdag. RING!
Du ska väl sätta upp julgardiner och tramsa på men jag kan vara behjälplig och vara nära.
Skatt, fram med pattarna och kisa med de gröna, det bor en tiger i dig.
GE INTE UPP! Du är skör nu, du har rätt att vara skör. Kanske får du en ursäkt, kanske inte. Ibland kan ett ord räcka, ibland går det inte att läka sår fastän man är läkare!!!
Gråt skatt gråt men glöm aldrig bort att du faktiskt är en tjurig envis Johnsson.
Ner med foten och visa med hela foten var lagt kort ska ligga.
Sten
29 november 2007 21:14
Miniu du kloka... nu har jag läst din blogg och Figgelitos svar, också. Han skrev precis orden jag tänkte medan jag läste. Så jag skulle "bara" vilja säga... kram... varm omtanke... och så lägger jag försiktigt en tröstande arm om dina axlar, om du vill.
Lena
29 november 2007 21:25
Jag kan bara säga dig en sak och det är att du i detta nu ska ta hand om dig själv och se om ditt hus. Tänk på att du själv ska må bra.
Jag kommer sakna din blogg, den har tillfört mig massor av roliga skratt och även vemodiga stunder med innehåll att reflektera över.
Jag vill se mer av dig.
Tomas
29 november 2007 21:44
Du har två val.
1. Ge upp, byta, gå vidare. Det du tjänar på detta är förmodligen kraft och energi och lite hälsa. Du kommer inte ha svårt att hitta nytt jobb. Tror att det redan finns arbetsgivare som väntar på dig.
2. Stanna kvar, ta timeout nu men komma starkare tillbaka. Din arbetsgivare kommer vara den som blir mest lycklig om du väljer detta alternativ.
Att inte stå upp för sina egna åsikter säger mer om personen i fråga än om dig anser jag. Jobbar inte ni med utveckling av människor och att kunna förmedla uppriktighet. När du väl funderar ett varv till kommer du säkert få den insikten du också, vem förloraren egentligen är.
Gåsfjädrar behöver jag många av i mitt yrke så du kan få låna några.
/ Tomas i den röda bilen (som kompar med Andreas och Jonathan)
E:Z
29 november 2007 21:51
SLUTA INTE BLOGGA!
VEM SEGRAR DÅ?
Sarah
29 november 2007 22:03
Du ska följa ditt hjärta och ditt inre. Säger det att du ska sluta, om än så för en stund, då ska du göra det. Jag tycker inte det handlar om att "vinna eller segra". Det handlar om välbefinnande till syvende och sist.
Jag kommer sakna dig, dina kloka inlägg och din blogg. Men du finns ju där, så jag spar länken, och hoppas attjag snart får läsa nya inlägg av dig här.
Stor kram - full av beundran
// Sarah
http://www.wallskog.blogg.se
Calle
29 november 2007 22:04
Jag vill fortsätta läsa om ditt liv. En kombination av allvar och humor.
Blogga vidare.
Miniu svarar
29 november 2007 22:23
Figge; Din Skatt har försökt ringa dig men du jourar väl som bäst just nu. Säger nog NEJ till helgbesök. Så lätt att det blir fel just nu. Tar emot alla dina ord. Du är underbar du min Figge! Tack för att du är du. Jag har verkligen en enorm tur med mina vänner.
Sten; tack!
Lena; jag hoppas att du snart får se mer av mig. Jag gillar att blogga och hoppas att detta bara är tillfälligt. Ska verkligen försöka tänka på mig själv nu, tack för påminnelsen.
Tomas; MEN DUUUUUUU! Hur tusan har du hittat hit? Dum fråga, jag vet ju vem som skvallrat. Long time no see. Ni brandmän är så förbannat kloka och du var klok nu du med. Om jag väljer ditt alternativ 1, har du någon tjänst om administrativ chef eller projektledare på Räddningstjänsten då? Tror jag skulle trivas myyyyycket bra med alla mina kollegor då...*ler lite*
Kul att se dig... hälsa Ante och Jonathan också.
E:Z: Ja, vem segrar då. Inte jag i allafall.
Sarah; Tack. Jag beundrar dig med. KRAM!
Calle; Förhoppningsvis får du fortsätta läsa om mig framöver. Kul att gillar mixen!
anneli
29 november 2007 23:05
nej marre inte sluta :o inte ge dig! det finns alltid folk emot en, så är det i alla fall. man behöver inte vika sig för dem, och trots att det känns som att det är alla mot dig behöver det inte vara de som har rätt. jag tror på dig!
http://abrutus.blogg.se
Din Kollega
29 november 2007 23:57
Neeeeeeeeeeej !!!
Ta bara en timeout - kom tillbaka stronger then ever...
Du är ju en underbar person som jag börjat "känna" lite bättre under denna sista tid vi har träffats ^^
Du ÄR starkare än vad du känner just nu !!!
Stina
30 november 2007 09:07
Precis som Figge m fl så har jag förmånen att få träffa dig live, men även jag kommer att sakna det skrivna ordet, som jag anser att du är en mästare på! Som den ordbajsare jag är går jag ju igång på just ORD!;0)
Ord kan glädja, trösta men oxå såra på djupet tyvärr. Mitt mantra för dagen är "Kom ihåg att DU ÄR VÄRDEFULL!" Den kloka, ödmjuke kirurgen Emmanuel Ezra sa det till mig igår och tårarna rann sakta ned för mina kinder. Det hade ingen som helst betydelse att han sa det från Oskarsteaterns scen OCH att han sa det till flera hundra åhörare samtidigt: Det gick rakt in i MITT hjärta och tårarna trillade sorgset och tacksamt!
Over & out!
Mattias
30 november 2007 09:33
Huvudsaken är att DU fattar ett beslut grundat på vad som är bäst för DIG för dig just NU! Kram på dig!
Ytterligare en kollega
30 november 2007 09:57
Stronger than ever tycker jag passar som ett bra ordval just nu.
GE DIG INTE!
Vi blir hårdhudade och som erfaren kollega med längre erfarenhet kan jag bara säga det som en tröst. När du är i min ålder kommer du att vara den hårdhudade bossen du med.
Trevlig helg och 1a advent.
Kram
Flitig bloggläsare
30 november 2007 10:22
Jag hade hoppats på att få se adventsdekorationer från flådiga Högre höjder på bloggen.
Kom tillbaka!
Miniu svarar
30 november 2007 10:30
Anneli; Vad bra att du tror på mig, jag tror på mig själv också. När jag slickat såren så är jag vassare än någonsin. Puss!
Min kollega; Tack för dina ord!
Stina; i väntan på min bloggåterkomst så kan vi njuta av varandra IRL. Suger åt mig av dina kloka ord också.
Mattias; Jepp, och i detta nu är detta bäst för mig. Kram!
Min ytterligare kollega; mmm, när jag är 20 år äldre då jävlar! Att jag inte är mer än människa gör ont ändå.
Flitig bloggläsare; Här på Högre Höjder blir det advent var så säker. Första året i huset! Kommer tillbaka, men vet inte när.
Ingrid
30 november 2007 10:41
I detta nu, tänk på dig själv, du är stark, men även starka människor har känslor och hjärta, du vet själv vad som är bäst för dig, gör det.
Vi hörs till nästa vecka.
Ha en bra advent, jag hoppas att du hittar den adventsstake du vill ha.
Kramis i massor
