Då är man hemkommen från en kväll med tjejerna. Vi startade tidigt ikväll, så jag smet lite tidigare från jobbet. Efter en dag på Arbetsförmedlingen med 4 informationsmöten på raken och tillhörande fikastunder i personalrummet på Arbetsförmedlingen, så var det riktigt skönt att komma iväg.

Som vanligt när vi går ut så är det gott vin och god mat - idag blev det Saffran. När vinet var uppdrucket, maten landat i magen, kaffedrinken klar och en hel del av livets ämnen var avklarade så blev det hemfärd.

Väl hemma fortsatte jag kvällen i samma lugna sköna tempo och satte mig ute på balkongen ihopkurad i en filt med lite tända ljus...

Jag hade bestämt mig för att inte gråta, men det gick inte att hålla emot. Hur mycket jag än försökte hålla emot tårarna så kunde jag inte, och det var ganska skönt att få släppa på trycket som funnits hela dagen.

Känner mig inte ledsen, känner mig bara så sårbar och så skör just nu...

Jag vet precis vad jag behöver just nu... men just här och just nu är det omöjligt och den vetskapen känns tung nu.

Skogshelgen planeras, en bra bok, massor av ljus, ett gott pinot noir eller chainti ska få göra mina tankar sällskap i helgen. Det ska bli så skönt att lämna stan, även om jag önskat att helgen kanske sett lite annorlunda ut, men man kan inte få allt här i världen har jag konstaterat. Vi utsätts, vi prövas, några lindrigare andra hårdare...