Ett mäktigt uttryck eller hur?! Ganska lätt att säga men lite svårare att leva upp till.

Nu ikväll har jag gjort små aktiviteter för att mina medarbetare ska komma i väg utan ankmamma till Norrköping imorgon - en stor händelse...*ler* för både ankmamman och de övriga inblandade.

Synen brukar vara ganska klockren och träffsäker när vi beger oss på resa. Ankmamman, dagen till ära i svarta byxor och trenchcoat (preppy as usual) marcherar par tre steg före resten av anksamlingen. Ankmamman har full fokus på avgångstider och övrig logistik, och när gruppen kan röka eller inte... anksamlingen följer tacksamt efter, full fokus på ankmammans Samsonite-väska och klackarnas ljud i backen...

Vilken syn! - när vi ger oss i väg på tjänsteresa!

Imorgon... är ankmamman hemma och de små liven åker själva i väg på resa, och det kommer kännas hos ankmamman och de övriga inblandade.

Trevlig resa!

Inte för att det handlar så mycket om individanpassat ledarskap, men den tanken slog mig nu ikväll när jag gjorde klart det sista med resan imorgon. Jag vet att dessa små justeringar uppskattas av just den personen, men inte om jag skulle göra det på någon annan, då skulle det bli raka motsatsen.

Själv önskar man att ens egna chefer kunde agera lite, eller man kanske ska vara glad om det ens kan stavas till LEDARSKAP!

Då sitter man här då, knappt påklädd och klockan har passerat 16. Illa!

Var har denna dag tagit vägen?

Klockan två blev det kombinerad frukost/lunch. Illa!

Somnade i soffan framför filmen. Illa!

Hann inte torka håret innan skönhetssömnen på soffan, så min lilla kusin skulle säga att det är k*ullruffs. Illa! (... och totalt oskyldig till sådan aktivitet här.)

Inte orkar jag makea mig heller. Illa!

Tänker inte göra mig "preppy" idag, även om märkena på byxorna och tröjan är så preppy så det förslår, Peak och Gant. Illa!

O fy va´ jag är slö idag. Ska ta o hoppa in i bilen och bege mig mot ett färdigdukat middagsbord norr om stan... så jag återfår lite krafter till att avsluta den här dagen bättre än den börjat - om man nu kan säga det vid denna tid på dygnet!

Så var det dags då - min första semestersöndag! Hade velat ta med mig en dubbel espresso ut på balkongen, men det kan jag glömma. Ute hänger regnet i luften och vädret är så där rusktigt grått.

*gääääsp* Vilken natt... Jag som annars sover så väldigt bra, hoppade i säng i hyfsad tid men kunde inte somna förrän klockan passerat 3, efter X antal rundor upp, dricka vatten, ordna och greja, testa med iPoden, läsa lite...

Klockan 3 gav mina gröna upp och jag somnade in för att vakna strax innan 6 - klarvaken! Hämta tidningen och bums i sängen igen. Tror ni jag kunde somna? Nejdå... Nu har jag fått några timmar och känner mig så där äckligt dåsig som om man skulle kunna sova bort hela dagen, men det rekomenderas inte - för då kommer fröken inte kunna sova i natt!

Riktigt jobbigt att inte kunna sova - jag kände

Hur taglet i madrassen var strävt, som annars är mjukt.

Hur soho-kvaliten på sängkläderna klibbade, som annars är svalt.

Hur dunkuddarna blev platta, som annars är extra fluffiga

Hur duntäcket vred på sig, som annars är så följsamt

 ... ingen princessömn i natt inte!

Vad ska fröken fylla denna söndag med då?

För andra dagen på raken så finns det ingenting planerat, och det är skönt - att ta tagen som den kommer!

Lite förslag för dagen:

En rejäl powerwalk

En runda på gymmet (fastän jag lovat att inte bygga mer överkropp nu)

En film i soffan, för att komma upp i antalet 10 på 5 månader - inte illa!

Ett bubbelbad, blir ikväll!

Känner mig inte kapabel att bestämma vad det blir, ska fortsätta springa runt här och göra nada! Semestersöndag var det va´?