... känns väldigt aktuellt en söndag som denna.

 Lite bittert att behöva tänka på det vid den här åldern, men det känns högaktuellt... eller inte?

Äntligen kom då den söndag jag skulle få pussa mina kusiner som varit bortresta...

Jag skulle stå för maten och dom skulle komma med en film. Fastän jag var ruskigt sugen på pilgrimsmusslor eller kräftor, så var det bara till att gilla läget - dvs laga barnmat. Mitt sinne skulle nämligen inte klara av att se min älskade stor-kusin peta i maten, som annars när jag bjuder på filé eller något annat som inte kan innehålla senor, men hon hittar alltid något som ser konstigt ut och måste dissekeras, en irritation jag känner att jag inte skulle klara idag, så det blev barnmat - tacos!

"Se upp för dårarna" blev filmvalet denna kväll. För oss med SFI-mammor var det ganska roligt... En mysig film!

Tyvärr blev dom utslängda alldeles för tidigt enligt dom själva. Nejka hade nog gärna kunnat bo här och titta på extra scener i all oändlighet, men nu blev det inte så, för här skulle det badas som alltid på söndagar! Ett riktigt skönt bubbelbad med ett glas champagne och chokladpraliner!

Söndagsbad ja - det påminner mig om att det är måndag imorgon, en arbetsvecka som ser väldigt tung ut, och det knyter sig i magen när jag ser den och väger den mot min kapacitet... ajaj!

Idag, vid 14-tiden ringde mobilen, ett för mig helt okänt nummer och jag svarar och det är en person jag träffat EN gång tidigare i min yrkesroll. Jag träffade henne under max 3 minuter och vi pratade om en sakfråga i jobbet.

Hela världen hade rasat för henne, och med respekt för henne så skriver jag inte vad som hänt, men hon behövde ventilera - och då ringde hon mig. Jag som annars brukar höra att jag är väldigt stram och korrekt, och inte särskilt personlig i min yrkesroll - så ringer denna tjej till mig.

Det var en ganska komplex känsla...

Det värsta som kan hända en människa har hänt henne och hon grät, för en för henne främmande människa, och en del av mig skriker att jag skulle kunna köra genom hela stan bara för att kunna göra någonting, och den andra delen av mig vet att jag inte får göra det, etik och moral kallas det.

Jag hjälpte henne med några nummer och kontakter och hoppas av hela mitt hjärta att jag får träffa henne på jobbet imorgon...

En jobbig känsla...