Så där ja, nu var lunchen avklarad och det är då dags för mig, Fanny 10 år att avlägga min halvdagsrapport från Högre Höjder.

Jag är en renrasig cockerspaniel med en fiiiin stamtavla, så jag hör nog hemma här ja! Har lite supportrar på andra sidan världen som gärna vill följa min vardag här på Högre Höjder!

Ja, halvtid av dagen alltså! När man som bäst hade lagt sig för en förmiddagsvila så kom lillmattes granne och ringde på dörren, och herrejävlar var det första lillmatte tänkte, men jag förstod ärligt inte att det var någon som ringde på dörren, annars brukar jag skälla ut dom med besked.

Lillmatte tog upp mig och vi öppnade dörren, jag var lugn som en filbunke även nu. Grannen Staffan undrade lite om lillmattes altandäck, och jag kunde intyga att det var riktigt skönt att gå på, mot mina fina tassar!

Klockan hade då passerat 11-snåret och det var dags för lillmatte att bege sig mot gymmet. Själv fick man trippa mot bilen, och jag ska villigt erkänna att jag trippade lite extra, jag menar - jag är ju på fiiiiiiin adress! Tripp tripp, tog ut stegen lite extra, lyfte på huvudet och gjorde kroppen extra fin... några blickar fick jag allt! Dom skulle bara veta mitt riktiga jag...

Jag fick tillbringa en dryg timme hos Bergströms innan jag blev hämtad av BMW´n igen!

Tillbaka till Högre Höjder och då var det helt plötsligt lunchtajm. Det vankades chorizoröra med pasta. Och vet ni, inte vilken korv som helst, och definitivt inte vilken pasta som helst heller, fast ni kanske inte ens trodde det? Lillmatte använder nämligen bara "de finaste råvarorna" här uppe. Pastan var Zetas durumvetepasta. Jag fick smaka, och jag måste medge att det var annat än den pastan som serveras på Malmövägen det!

Jag höll mig kring lillmattes ben utifall hon skulle tappa ner någon korvbit på golvet. Hon tappade en paprika bit och en tomatbit... hallå? - tomat? Även om det var den finaste romanticatomat som är exklusiv så ville jag inte ha den.

När lillmatte ätit klart fick jag också lite. Nu ligger jag här på en viiiit och fiiiin Lexingtonpläd och tar igen mig lite. Lillmatte mumlar något om att det kanske blir skogsbesök i eftermiddag. Ska vi till skogen? Kommer det någon från skogen till oss? Hon sa att hon inte visste, berodde på hur hon känner. Ja, ni känner kanske till att lillmatte träffat på ett svin som gjort att hennes känsloliv (svårt ord det där att förstå) lever lite berg- och dalbana. Nu måste hon ta det lite lugnt på den fronten, så vi får se hur matte känner för att göra i eftermiddag.

Själv har man ju inte riktigt dom problemen, är inne på mitt 11 cockerår och är en stolt ungmö - inte illa det heller!

Ja, lillmatte har även mumlat något om att det vankas pilgimsmusslor ikväll. Det har jag då aldrig ätit, på Malmövägen är inspirationen inte alltid den bästa när det gäller hushållssysslor! Jag har i allafall klart och tydligt deklararerat att jag vill ha en räka - dom gillar jag!

Nu ska jag fortsätta att vila mig lite, påfrestande att vara uppe på Högre Höjder med helikoptrar kring husknuten, fåglar överallt och en underbart stor balkong att spana på!

Hej!

Det är jag som är Fanny. I 3 dagar ska lillmatte rå om mig, eller det kanske är jag som ska rå om henne? Konstigt det där...

Igår efter middagen var det dags att säga hej till Bergströms, ta med sig biabädden, maten och snabbt hoppa in i BMW´n - bäst att passa på så hon inte ändrar sig tänkte jag och hoppade in utan att tveka. Det bar i väg mot Malmövägen, men det fanns ingen där hemma, helt tomt. Hon lämnade av mig där och for vidare - konstigt. Men sen, efter en halvtimme då kom lillmatte tillbaka och då blev jag jätteglad och skrek som om jag varit lämnad ensam i minst 2 hela dagar, utan mat och utan vatten.

Kvällen och natten spenderade vi på Malmövägen, biabädden hamnade på rätt plats och ordningen började återgå till det normala. I två hela veckor har jag inte bott hemma, jag har varit Nanny-Fanny på heltid i två veckor medans resten av min familj varit på semester - schysst!

Lite konstigt var det att hoppa ner i biabädden och redan klockan halvelva sa matte att det var natt. Bäst att stänga sina svarta tänkte jag, och innan jag hunnit räkna så sov jag. Borta bra men hemma bäst!

Jäklar vad jag snarkade i natt sa lillmatte när jag vaknade, både snarkade och hade andra läten för sig i bädden.

Strax efter åtta i morse var det dags att kliva upp - och ÄTA! Hungrig efter en hel natts passande av lillmatte ju! Jag åt upp med besked och sedan kopplet på och ut och uträtta sina behov.

Men efter det... hör på nu - då blev det dags att hoppa in i BMW´n igen - fattade ingenting - men bäst att hänga med nu. Kände mig vid full vigör imorse, så det var inga problem att skutta in i bilen.

Jag misstänkte det - vi var på väg mot Högre Höjder!

Jag har inte varit där så mycket, det ryktas något om att lillmatte inte riktigt gillar att plocka hundhår och höra mig flåsa. När jag väl varit där så måste jag säga att det var ganska fint där. Många fria ytor att springa runt på, det är jag inte bortskämd med på Malmövägen.

Ja, jag hade alltså rätt - när bildörren öppnades var vi på Högre Höjder, nu jäklar gällde det att bete sig. Det är inte vem som helst som bor här inte.

Tack o lov att jag är nyklippt, annars hade lillmatte aldrig visat mig här.

Äntligen öppnade hon dörren och ruuuusade in och gjorde en första koll, och konstaterade att det var sig likt. Vet ni? Man kan stå på fönsterbrädan i vardagsrummet OCH kolla ut, de ni! Jag är ju inte så stor, men jag får lätt upp båda mina tassar så jag kan kolla ut - lillmatte säger att det kallas funkisfönster. Inte vet jag, men läckert är det i allafall!

Nu har jag varit här i en halvtimme och börjat komma till ro. Lillmatte försökte ta fram kameran, men no no - jag hatar kameror! Hon lyckades i allafall fånga mig när jag försökte komma till ro i den sköna soffan.

Just nu ligger jag på den vita fina ullmattan och vilar mig, måste ta igen mig lite och ladda för uppvisningen på socitetsgatans Högre Höjder!

Inte varje dag man får vara här inte!