Då var fredagskvällarna äntligen som vanligt igen. Träningen på fredagarna efter en hel arbetsvecka är den absolut skönaste stunden på veckan. Totalt slut både psykiskt och fysiskt, ett perfekt avslut för att lämna arbetet även i tankarna.

Styrkan i kroppen finns kvar, starkare än någonsin i musklerna och syreupptagningen känns maxad - än finns det hopp!

Ikväll är det en solokväll, och det var ganska skönt att äta hemma själv, jag vet att det är dagens I-landsproblem men det var faktiskt så... take it or leave it! Menar inte att veckans restaurangmiddagar var sämre, men det var skönt att få laga lite mat i lugn och ro, öppna en flaska vin, plocka lite hemma och bara njuta av vetskapen att det är sovmorgon imorgon.

Imorgon flyr jag till skogen, jag flyr till en plats där jag hoppas att känslorna lugnar ner sig lite och hamnar rätt i magen igen.

Idag serverades det en oxfilé med parmesangratinerade rotfrukter och till det fräste jag sugar snaps i massor av vitlök. Lite bonus ska man ha för att man inte ska pussa någon ikväll... 

Nu börjar det skymma ute, och jag ska ta en Irish Coffe och hoppa in under min pläd och pussa månen lite, le mot stjärnorna, inse att jag klarade denna arbetsvecka också, fastän den satt hårt inne, men det börjar bli mer regel än undantag att känna så. Idag var vi dessutom bara halva styrkan, en sjuk och en vård av barn, och vi själva var i väg på annan ort, och verksamheten skulle rulla på kontoret - det är sådana dagar man inser att man lever.

På Högre Höjder är det mysigt nu, Cafe del Mar spelas i högtalarna, ljus i varenda hörn, ett glas rött håller mig sällskap...

 

Sten

1 september 2007 09:23

Jag blev alldeles rörd inuti när jag läste i din blogg nu... så fint du skriver (varför skriver du inte en bok, illustrerad med dina egna vackra bilder... ja jag menar det! Och den fina fina bilden av ljusen kan du ju ha som omslag...)

Heja dig!

 

A.T

1 september 2007 11:22

Jag följer din fantastiskt fina blogg på avstånd. Du skriver från hela hjärtat och förmedlar alla känslor på ett underbart sett. Förstår du vilket fint liv du livet?
Det är nog många som skulle vilja leva som dej.
Trevlig helg i skogen.

 

Stina

1 september 2007 16:32

Kompis! T o m MIN puls gick ner tack vare din blogg från igår...Tack, det behövde jag som varit en så´n där typisk idrottsmamma idag med fotbollsmatcher med tillhörande fikaförsäljning o grillning av hamburgare, hockeyträning och nu iväg på klassmys med sonens klass...det blir barnmat Marre;0)...Tacos med ungarna, som ska busa och leka å´sen sova över i ett stoooooooort hus med bara några vuxna!
Kramen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Åkte hem till mamma ikväll, behövde henne. Håkan hade köpt blommor, aldrig har väl en bukett med blandade tulpaner varit vackrare än nu. Huvudvärken kom som ett brev på posten, vilket kanske inte är så konsigt om man knappt ätit något.   Känner mig ö...

Jag har blivit skrämd till tystnad, tror bara det att den som skräms glömt bort vilken person som finns bakom fasaden. Mig skrämmer man inte till tystnad och definitivt inte nu. Varken då, nu eller i framtiden... that´s it!   Dags att lägga ett kapit...

Ni som inte vill läsa gnäll, kan vända här... Äntligen fredag, som jag längtat. Från det att jag satte foten på jobbet i måndags har jag haft nedräkning till helgen på ett sätt jag aldrig någonsin känt förrut...*ogillar känslan skarpt*   Två övertids...

Det står en tvättmaskin där nere... längtar efter den. Det står en torktumlare där nere... längtar efter den. Det står en dammsugare där nere... längtar efter den. Det finns dammtrasor i lådan... längtar efter dom. Det finns allrengöring under diskbä...

Idag är det en sån här dag man inte skulle ha gått upp... allt bara jävlas! ALLT!...