The big day med The Big Boss... och det gick hur bra som helst...*förvånad* En kram, en kram, ja, en kram fick jag när han gick...  ojoj! Vi hade verkligen en bra dag och när han sa det när han gick så kände jag att han menade det.

Fick cred för personalarbetet och fick cred för att jag lyckas hålla så många projekt i gång med fullt fokus på verksamheten.

Dagens Big Boss Besök kom hastigt och lustigt, med ett hemligt möte som bakgrund, och jag kan inte säga någonting om det, men det fick mina tankar att gå igång. Vi mötte en mycket märklig man, som hade sina blickar på allt annat än där han skulle ha blicken. Mina bröst var fokus för honom...*usch* Till och med The Big Boss märkte det och sa att jag skulle se upp... hmm.

Nu sitter man här med middagen i magen, huset prydligt upptänt med värmeljus och ljus i varje hörn. Ute börjar det mörkna, och jag var ut och tände lyktan ute nu också. Mammie är på väg och ska komma hit och dricka lite te med mig. Lite soft musik spelas och det känns så väldigt harmoniskt.

Jag vill känna så här varje dag...

Snälla nån, hjälp mig att få känna denna harmoni lite oftare...

Tisdagsharmoni var det va?

Då var det tisdag då... en tisdag som börjar återvända till den vanliga lunken. Igår var det träning, pulsträning och ett riktigt rejält gympass efter det, riktigt skönt!

Vaden klarade av passet och känns helt bra idag, så nu ska jag vara på banan igen, med ytterligare en insikt rikare - mitt liv ska få gå vidare även om jag inte kan träna på en vecka eller två.

Faktum är att kroppen kändes ordentligt stark både när det gäller muskelstyrka och syreupptagning, så jag hoppas och tror att den dryga veckans paus var välbehövlig för kroppen.

Vaknade upp i morse till ett underbart höstväder, ett riktigt härligt solsken som gjorde att det blev lite lättare att kliva upp på Högre Höjder och njuta av filen till ett höstsolsken.

Lite spänningshuvudvärk har jag, vet inte om det beror på vätskebalansen i kroppen (efter helgens övningar och gårdagens träning) eller om det är spänning som släppt, eller spänning som kommit till, en kombination tror jag på...

 En Treo-drink smaksatt med citron borde göra susen så här på morgonkvisten. Skål!

 - så lyder rubriken i nya numret av Chef.

Så sant!

Var femte mellanchef lider under en dålig toppchef. Gilla läget, fly eller kämpa emot...

Imorgon är det dags för mig, en heldag med honom...

... var fröken på jobbet idag. Gääääsp!

En personal som är sjuk, kursstart, offertskrivande, konsultcheck,schemagenomgång och lite annat arbete gjorde denna tidiga morgon. Att göra det igår kväll var liksom... hmmm... inget alternativ eftersom jag verkligen upplevde min värsta baksmälla någonsin.

Nu har man hunnit med det mesta och startat igång klassen, bara resten kvar nu då. Ett frissabesök ska jag hinna med på förmiddagen också.

Eftersom jag samlar på insikter och erfarenheter så kan det bara konstateras att dagens första insikt är att jäklar i min låda vad mycket man hinner göra timmen innan 8.00

Inga telefoner...

Inga inkommande mail...

Ingenting...

Fick i väg 18 mail, så jag känner mig nöjd. Nu är mitt liv definitivt inte kvantitet, men det var kvalitet i varje ord, i varje mail.

Min världens bästa högra hand har en lite jobbig morgon idag, så det blir för mig att köra ombytta roller - rädda henne!

Japp, så var det dagen efter då, med besked.

När klockan närmade sig halv fyra hamnade jag i sängen, och kände definitivt inte av att kvällen med tjejerna hade innehållit en halv fördrink, två glas vin och två Irisch Coffé... hade läget fullständigt under kontroll, men särskilt trött var jag då inte... Kan ju bero på att Irischen var gjord på extra starka dubbla espresso!

Efter en och en halv timme vaknar jag och mår... riktigt illa. Då var vi där igen, riktigt bakis över måttligt alkoholintag.

Jag är inte 145 cm kort och väger 45 kilo, så min kropp borde klara alkohol mer än vad den gör. Åt extra kolhydrater för att inte göra om en favorit i repris, men vad hjälpte det - inte alls!

Lyckas somna om och sover till klockan 7, slår upp de gröna och inser att detta blir en tung dag, och det är en tung dag.

Illamåendet har lagt sig, en halv macka har hamnat i magen och lite Tropicana. Låg kvar i sängen till nyss, men helt omöjligt att somna om... huvudet är tungt och jag mår räv - riktigt räv.

... så orättvist! Här har ni tjejen som inte ens haft en ungdomsfylla, och så mår jag så här efter lite alkohol i hemmets lugna vrå.

Tog en Treo och ska försöka komma ut och se om min vad klarar att börja träna till veckan.

Trevlig söndag på er, hälsar rävungen på Högre Höjder!

Ikväll är det tjejmiddag på Högre Höjder, och som alltid ska det bli lika trevligt.

Nu sitter man här, har varit och storhandlat och tvättmaskinen gör sitt, diskmaskinen likaså. Bara städningen kvar innan jag ska ta mig an kockandet för kvällen. Det ska serveras en kräfttoast med smak av parmesan till förrätt, till huvudrätt blir det balsamicofilé med tryffelkantareller. Till dessert blir det päroncrumble med choklad.

Vinet är koordinerat, och jag riktigt längtar till ljudet av korken som åker av. Innan dess ska det badas och pysslas...

Kanske dags att sätta fart då?

Idag skulle personalen vallas. Jag tagit min chefsroll på största allvar och bestämt att vi skulle åka till Höga Kusten och ha en projektkonferens. Med oss hade vi Christin som är projektkoordinator för projektet nationellt, och Mattias som utbildat coacherna igår.

Eftersom det var två tyska kvicka bilar som fick äran att skjutsa hela styrkan så var vi framme före tidtabell. Fri lek blev det då, som på dagis fast några år senare. Tror nog bara det är jag som gått på dagis av den skaran...

Eskilstuna och Karlstad utmanade Sundsvall i att åka kana. Och ja, man kanske inte ska ha trenchcoat och capribyxor på sig när man utför sådana aktiviteter, men det var bara att gilla läget.

Väl uppe tog det tvärstopp... och det syns det hur krampaktigt hårt jag håller i mig...

Efter några långa minuter och en hel del fotoblixtar tog jag mig äntligen mod och kom ner och konferensen kunde börja...

Jag har bestämt mig för att göra det igen, sätta mig i det främsta rummet. Så bör det ju egentligen alltid vara, men den senaste tiden kan man väl säga att jag tagit alldeles för stor hänsyn till andras behov före mitt. Men nu, efter timmar av tårar, timmar av grubblerier och funderingar har jag bestämt att det är jag, mina känslor, mitt mående och mitt hjärta som ska komma i första hand.

Att ha kommit till den insikten ikväll känns väldigt skönt, samtidigt som det är en sorg att det över. Men om jag inte mår bra av det, så ska jag inte heller utsätta mig för det, det borde vara en självklarhet, och nu blev det det även för mig...

Blandade känslor jag går till sängs med ikväll...

... saknad

... längtan

... frustration

... maktlöshet

men framför allt och störst av allt är känslan av:

... besvikelse