Så har det hänt igen... lunchen tillbringades i en provhytt på Sköna Under, i nära 1½ timme. Kan någon vänlig själ förklara för mig varför alla pensionärer måste ut på stan PRICK på lunchtid!

... och prata om allt möjligt, dom har ju hela dagarna på sig att flanera, så vänligen rör inte mina luncher!

Världens bästa högra hand var smakråd, för idag skulle det provas BH:ar. Efter alla våra fikasnack i personalrummet om modeller, silikonets vara eller icke vara (alltid lika intressanta och uppriktiga diskussioner här)- så gick vi iväg till Sköna Under för att för mig göra en ny upptäckt!

Någon tusenlapp fattigare och 3 underverk rikare...

Nu ska jag återgå till att koppla på headsetet, intervjuas av tidningen, bråka med IT och försöka bringa allmän ordning på placet... och andas!

Tror att dagens mest använda uttryck idag är: Hur svårt kan det vara?

Nu kom mina små älskade kusiner hem efter deras semesterveckor utomlands. Som ensambarn så är Anneli och Nejka som mina två småsyskon.

Vi har ju vuxit upp tillsammans, delat många stunder tillsammans och jag satt nu och tittade på alla kort, och herregud - särskilt på sista åren har det blivit riktigt roligt när vi blivit olika personligheter.

Nejka bor ju i Skottland så henne får man bara rå om då och då. Glömmer aldrig när Nejka kom hem till mig på Högre Höjder nu i påskas och började ställa om fåtöljerna och möblera om här hemma inför filmkvällen. Kan ju säga att det var djupa andetag för mig som gällde! Hon tyckte att det skulle se ut som om det bodde någon här, inte vara kliniskt som ett hotell.

Bohem-Nejkus, med ett alldeles (för) stort hjärta!

Nu innan du åker hem Nejka, så har jag lovat dig massor av filmkvällar här, men då ska fåtöljerna stå på sin plats - och du får finna dig i att alla plädar här har "amerikansk touch"... (Nejka och USA går inte så väl ihop om man säger så, och mitt hem har rätt stor prägel från New England, så hon brukar hoppa över min hallmatta, byta ut kuddarna i soffan, blunda för tavlan, och vägra ligga under amerikanska plädar)

Anneli däremot vi träffas flera gånger varje vecka, och har daglig kontakt! Det är 7 år mellan oss, ibland känns det som 17 år och ibland känns det som 7 månader, mer än så behöver jag väl inte säga.

En vecka utan Anneli är tom vecka, och nu har hon varit borta i två...

Welcome home!

Så var den här då; den sista semesterdagen, imorgon är det "hard working lady" som gäller! Headsetet på från tidig morgon, och en To do-lista som inte liknar någon annan jag haft... tillbaka till verkligheten med besked. Ingen mjukstart här inte!

Helt ärligt så har jag väldigt svårt att se hur jag ska kunna ta ut mina 27 kvarvarande semesterdagar, det är över 5 arbetsveckor det.

Visst, det försvinner 2 veckor när jag i februari styr mot Mauritius, men det är fortfarande 3 veckor kvar... och jag törs inte ens tänka tanken på hur många komptimmar det tillkommer under hösten, många fler än det som täcker alla klämdagar!

Denna helg har verkligen varit annorlunda, intensiv i ett. Brukar undvika att ha det så eftersom jag har en intensiv vardag, då kan helgerna behöva vara lite fria. Det har varit många skratt, många minnen, många timmars samtal och många tårar denna helg! En helg att minnas...

Stina var hos mig ikväll och vi tog en promenad, och som alltid när hon är här så får jag anledning att baka. Tillhör inte mina sysslor i vanliga fall om man säger så, och idag fick jag dessutom lära mig en ny funktion på ugnen. Och jag har väl x antal funktioner kvar att lära mig på både spisen och ugnen, för att inte tala om micron!

Nu ikväll var det som vanligt på söndagskvällarna på Högre Höjder. Ett bubbelbad och ett glas champagne, dagen till ära blev det Veuve Clicquot och ett riktigt varmt bad. Lite härlig musik på det så var stämningen på topp! Ansiktsmasken som vanligt på så huden får den fukt som behövs nu när man ska sitta inspärrad på kontoret, naglarna klara och fixade... känns som att arbetsveckan kan börja nu då!

... fattas bara en god natts sömn nu...

Ikväll efter en hektisk men skön dag, tillbringar jag kvällen hemma.

Som en obotlig mysmänniska är jag överförtjust i hösten, och nu ikväll är det lite försprång av det som komma skall...

Tänk vad lite ljus kan göra!

Tillbringade eftermiddagen med Titti i hennes stuga på Alnön, jättekul att få se hur fint det är!

Vi åt gott, pratade, tog en lång härlig strandpromenad och njöt av en riktigt skön sensommardag!

Cockerspanielögon...

Dessa hundögon mötte mig i eftermiddag - om blickar kunde tala!

Det andra ögonparet är mina - som ber om något...

*gäsp* Efter en trevlig gårdagskväll med perfekt mat och dryck så har man vaknat till en ny dag, full av aktiviteter.

Igår, mitt i festligheterna, kom Figgelito förbi och sa hejdå nu när han ska bege sig ner till huvudstaden och jobba & leva där!

Jag vet att du alltid läser (och kommenterar min blogg) så därför får du ett helt blogginlägg bara tillägnat dig, så njut av det!

Jag uppskattar verkligen att du kom förbi igår, det var så trevligt. Men... men... du skulle ha haft en annan färg på skjortan än vit och svartrandig, för jag tror att du har mascarafärg på den idag, för jag var svart under ögonen när jag hade gråtit klart... Kommer ju att sakna dig, alla telefonsamtal, alla luncher, din spontanitet, din härliga personlighet, din självsäkerhet, din  ömhet, din generositet, din närhet till skratt... och... även om jag tycker att du är den mest fåfänga man jag skådat - så ja - jag kommer sakna dig!

Kommer du ihåg den psykologiska tredje dejten hemma hos mig? Jag kommer aldrig någonsing att glömma den i allafall.

Du kommer direkt från jobbet, proper som vanligt. Du skulle ta ut bilnycklarna från byxfickan och när du skulle göra det så tar du även ut en....latexhandske och nån gummigrej, och en liten förpackning med något som ser ut som gelé. Jag tror att du måste ha skådat mitt ansiktsuttryck, och jag minns än idag rysningen som gick genom hela kroppen. Haha - vilken syn! Om du hade kunnat läsa tankarna, så hade det varit over and out där så att säga...

Du lät alla dessa pinaler ligga kvar i hallen hos mig, och varje gång jag gick förbi där under kvällen knöt det sig i magen på mig och gjorde mig ännu mer nervös, som om jag inte var det innan. När jag står i köket så frågar jag dig vad det där var för något; och får ett lika avslappnat svar; "man sätter den i livmoderhalsen och när den ramlar ut då är det öppet och klart, perfekt för dom som inte har någon förlossning bakom sig"

Jag kan ju avslöja att det hoppade till i min livmoder nu, och såg den groteska plastgrejen och handsken liggandes på min hallbänk, med någon gelé. Det måste ha varit en inte allt för härlig känsla att sitta bredvid en stel Marre i soffan den kvällen, för herrejävlar vad jag var nervös, det blev ju bara värre och värre - och om du bara hade förklarat att det var en ballongkateter för igångsättning av förlossningar så hade jag varit mer än nöjd, nu gick min fantasi runt runt, och ju mer jag funderade desto mer spänd blev jag. Vilken mardröm! Det såg ju så groteskt ut!

Jag minns att du kommenterade att jag var så spänd, och jag förklarade att det hade varit en tung dag på jobbet, och gentleman som du är, så kämpar du ännu mer så att jag ska bli av med spänningen. Om du bara kunde se vad min fantasi jobbade hårt då - alla tankar gick ju till atteraljerna som ligger i min hall, som dessutom ser groteska ut!

Kvällen gick mot natt, och du skulle sova över hos mig. När du duschade passade jag på att syna latexhandsken, denna groteska gummigrej och burken med gele. Nervös inför nattens drabbning var ju bara förnamnet.

Så ligger vi då där... plötsligt viskar du i mitt öra att jag ska ligga kvar och att du kommer snart. Min spändhet som börjat släppa kommer tillbaka med besked, nu kommer det. Du går ut i hallen och jag hinner tänka tankarna om och om igen, och fantasin är inte nådig nu. Jag är helt övertygad om att dessa groteska saker ska komma till användning nu. Dina fotsteg på mitt hallgolv känns som en evighet och äntligen kommer du tillbaka - tack och lov, utan ballongkateter och latexhandske!

Idag - ett bra tag efter den händelsen kan jag bara le åt det, men den natten var lite kämpig om jag säger så!

Jag har svurit åt alla journätter, åt telefoner som ringt på nätterna, åt kommentarer som "sorry, men jag måste in", proceduren på morgonen med skjortan som bara måste passa trots att du har arbetskläder... men nu när du lämnar Metropolen så är det nog alla våra stunder, alla stjärnklara nätter ute på någon klippa med en lykta en filt och en flaska Moet ( och du kom ihåg jordgubbarna och pralinerna), alla blommor, alla lappar på sängbordet och köksbordet, alla candlelight-middagarna... ja, alla vara stunder som jag kommer minnas!

Så Figgelito, lycka till i huvudstaden , jag vet att du drömt om det länge och jag vet att det kommer bli bra... om du var dryg innan, så bli för tusan inte ännu mer dryg nu när du ska dit ner!

... med huvudvärk, fryser och mår lite allmänt pissigt. Det har hänt igen, jag känner mig bakis på 1½ glas vin, och det här är baksidan med alkoholen.

Många säger att det handlar om vana, ja - det kanske är så, för då har jag mycket att ta igen. Å andra sidan är jag stark motståndare till den svenska alkoholkulturen...

Återstår att se om jag piggnar till när det vankas mat & dryck med trevligt sällskap ikväll!

Så var det sista helgen innan det är riktig vardag igen!

Jag har bannemig en lista på allt som ska hinnas med denna helg;

* Ogräs och kirshkålen på framsidan ska väck, och gräset trimmas!

* Träna

* Ut och gå i två timmar minst...*längtar*

* Gå igenom sommarkläderna och bringa lite ordning bland nyförvärvet

* Minst 1 film ska jag se

* Hälsa på mammie och Håkan i stugan

Over and out!